Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Vidöppen

SjälenPosted by Gabriella Tue, April 19, 2016 20:42:50
Hopkrupen, med armarna om mina knän, en omfamning av mig själv. Jag behöver den nu. Behöver värna om min skyddslösa själ, mitt vidöppna kreativa jag. Så lever jag helst. Vidöppet, i ett fritt flöde. Men det har ett pris.

Jag mötte människor i dag som behövde någon som lyssnade. Där fanns jag med min öppenhet och jag hann inte sätta upp något filter, inget säkerhetsnät som kunde dämpa kraften i deras ordflöden. Allting nådde in och mycket stannade kvar där. Ingenting var riktat mot mig, allt rörde deras dåtid där jag aldrig funnits. Det gick ändå inte att stoppa.

Deras ord satt kvar efteråt, deras känslor följde mig under dagen och det tog mig hela kvällen att försiktigt lösgöra mig. En stilla stund med slutna ögon för att lyssna inåt efter vad det var som hittat in. Sedan en stund i skogen. Min hand mot en trädstam, mina ögon mot kvällssolen, vinden genom själen.

Det släppte, lättade. Kanske finns det knappt synliga märken kvar. Kanske fäster världen sina trådar så, mellan oss människor som vandrar här. Osynliga trådar som väver en mänsklighet under en bråkdel av en evighet.






  • Comments(4)//gabriellas.ordlycka.se/#post607

Samspelet

SjälenPosted by Gabriella Sun, April 03, 2016 20:45:24
Dagen börjar med en fanfar när jag kliver ut genom dörren. Vårens första trumpetande trana har landat på andra sidan dalgången och den hälsar mig den här morgonen.
Jag lämnar huset medan alla fortfarande sover, åker in till stan för en stunds skrivtid tillsammans med två andra skrivande själar. En fantastisk lyx och otroligt givande, samtalen som uppstår och orden som tar form.

Hemma igen med familjen som vaknat och när jag tar en kopp kaffe vid köksbordet möter min blick ett vaket öga inramat av en gulorange linje. Koltrasten i trädet där ute kikar på mig, blänger på en blåmes och sitter sedan förnöjd tills den skräms bort av grannens katt.

Lämnar huset igen för en löptur. Njuter av stillheten och mina steg i maklig takt mot fuktigt grus. Tystnaden bryts av andra trumpettoner än de jag hörde på morgonen. Den här gången är det två sångsvanar som står för ljudet. De dyker upp bortom träden och sveper fram på himlen ovanför mig. Jag stannar upp och följer deras mjuka och samtidigt kraftfulla rörelse. Avverkar sista biten längs vägen hem på lätta fötter.

Det blev en dag med fågelmöten, den här dagen som är min födelsedag. Tre möten, tre gåvor från naturen, samspelet oss emellan. Frågan jag så ofta ställer mig kommer för mig än en gång. "Vad är det i detta samspel som jag har att ge? Vad är mitt bidrag och vad kan jag göra med allt det jag får ta emot?" Jag tänker idag att det är orden som är min gåva. Att det jag kan bidra med är mitt unika uttryck. Med det kan jag göra ett avtryck. Du kan också, med ditt.

I kväll bläddrar i boken Djurens Språk (Solöga). Tycker om att läsa om budskapen som varje djur bär med sig. Lägger orden från den boken till min egen känsla från dagens möten och det känns gott.

Tranan - Min gåva till dig är att inspirera andra med dina uttryck."
Koltrasten - "Min gåva till dig är förändring och förnyelse."
Sångsvanen - "Kreativitet är livet. Min gåva till dig är att ta till dig ny inspiration."


Den här dagen blev också min deadline… Manuset färdigredigerat och ett förlag fick idag ta emot det i sin inkorg. I morgon skickar jag det till ännu ett.






  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post605

Påmind av ett träd

SjälenPosted by Gabriella Sun, January 24, 2016 19:56:12
Hittat tillbaka, funnits ute i skogen idag. Längesedan. Som om naturen bett mig om en paus i vårt förhållande, ordnat med så många minusgrader att det fått mig att hålla mig undan, lämna skogen ifred. Vi behövde kanske lite tid ifrån varandra. Kanske förstod jag det inte när jag var mitt i, när jag längtade och våndades över att tvingas stanna inne. I dag blev det så tydligt att det gjort mig gott att längta. Återseendet magiskt. Ljuset, dofterna, utsikterna, ljuden, tystnaden.

Resan längs The Artist's Way fortsätter. Är inne på tredje veckan nu och det är ingen självklar eller enkel resa. Den ställer frågor till mig som jag undviker och den orsakar en del skav. Det där med att blockera sig själv, inte tillåta sig att kliva helt in i kreativiteten. Det blir så tydligt och det gör mig irriterad. Kanske mest eftersom det bara är jag som har nycklarna till de dörrar jag låter vara stängda. Bara jag som kan öppna dem och se till att de förblir öppna.

Mycket intressant läsning i Julia Cameron's bok som jag följer. I dag ord om att vara uppmärksam, att finnas i nuet och se detaljer. Att det tycks vara som enklast när man upplever smärta, eller efter att ha upplevt något smärtsamt. När framtiden känns allt för skrämmande och fylld av oro och det förflutna innehåller för mycket som gör ont. Då finns bara nuet kvar och nuet blir den enda platsen där det vackra och goda finns och där det är värt att leta efter. Jag landar i den tanken och inser att den stämmer. När smärtsamma minnen landat tillräckligt långt bakom oss är det lättare att vi glömmer, att vi går för fort, inte ser det lilla, det vackra i varje stund, just nu. Viktigt att vi påminner oss, att vi går dit vi blir påminda.

I dag blev jag påmind av ett träd med snöklädda grenar som strävade mot himlen. Det lockade till sig min blick och lyfte den, upp mot himlen, ut i det som är större än vad jag kan förstå. Förstummad för en stund, ståendes i nuet.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post598

Medveten vila inför det nya

SjälenPosted by Gabriella Tue, January 05, 2016 17:55:02
Det nya året är fem dagar gammalt nu. Fem dagar fyllda av ingenting. Jag har valt att medvetet vila. Lagt mig platt, suttit stilla, gjort några få knop och sedan landat igen. Sovit, blundat, lyssnat, läst, sett på TV, slöat.

Dagarna under jul och inför nyår var fyllda av en hel del ansträngning. Det kändes i kroppen när jag vaknade den första morgonen i år. Det visade sig i ett rejält munsår och lätt feber. En infektion kanske, eller symptom på stress, jag vet inte men jag kände igen känslan och det är en känsla jag inte leker med längre. Vet att den lätta tröttheten snabbt kan gå över i en förlamande variant.

Medveten vila är en prefekt variant av meditation. Det skapas utrymmen mellan tankarna och livet stannar upp. Medveten vila, tycker om den. Har efter de här fem dagarna inte hunnit tröttna. Inspirationen börjar komma och jag har både plats och energi att ta emot den. Det här ska bli ett bra år, med en mjuk start i en skön känsla. Önskar dig detsamma!




  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post593

Årets vackraste igår

SjälenPosted by Gabriella Fri, December 25, 2015 18:30:48
Det var en av årets vackraste dagar. Det var julafton. Låg decembersol, nysnö på marken och frost i träden. Jag fick en oväntad julklapp. En promenad med fjortonåringen, sonen som nästan alltid tackar nej till sällskap på sina promenader. Han går helst ensam, men i går fick jag gåvan att gå med honom. Vi förstummades av ljuset, av sagovärlden vi vandrade i, ja kanske mest jag, men han är också uppmärksam, han ser, han känner.

Ingen av oss hade med sig mobiltelefonen. Ingen möjlighet att avbilda det obeskrivligt vackra för att sedan dela det till andra. All möjlighet att låta bilderna fästa vid våra själar i stället. All möjlighet att dela stunden, bara vi två, tillsammans.

Dagen före fick jag en liknande stund ute med elvaåringen, dottern som helst stannar inne. Vi fick också gnistrande snö och solglitter, delat, tillsammans. På den promenaden hade jag en kamera med. Delar några bilder från stunden, här med er.

Det är fint att avbilda det vackra, att dela, beskriva för andra, men något speciellt att uppleva något och behålla det för sig själv, eller dela upplevelsen med någon och sedan veta att samma bild som fäst sig vid min själv finns intill en annan själ.

Det är stilla där ute nu. Fullmånen vilar vid stjärnorna, väntar på en storm som vi fått förvarning om, lyser upp juldagens afton. Jag önskar dig en fortsatt skön julhelg.
Kram!



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post592

Stilla dig

SjälenPosted by Gabriella Fri, December 18, 2015 17:19:45
I flera år nu har jag varje december skrivit poesi, skapat en poesikalender. Inte det här året. Vet inte varför, det blev bara inte av att jag började. Poesin har ändå funnits hos mig de här dagarna som passerat, allt mörkare men fortfarande med en strimma ljus varje dag, ibland mer ibland mindre.

För några dagar sedan körde jag in mot stan just som solen sänkte sig bakom bergen och färgade världen i varmt orange. Det är guld som solen skänker oss, om än bara för några få timmar just nu, men snart allt mer, snart.

Där i bilen kom en text till mig. En viktig text, viktiga ord. Enkla men ändå så svåra, så här när julen är nära och vi vill så mycket, för oss själva, för våra nära och för alla andra människor. Men snälla, försök ändå, att stilla dig så att du hör.


Stilla dig människa
stilla dig
det är här du ska vara
ingen annanstans

Det där du tänkte nyss
släpp det
det där du tänkte
att du måste
eller borde
släpp det

Stilla dig människa
stilla dig
så att du hör och ser
verkligen känner
att du behövs här
nu







  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post590

Ritar hjärtan

SjälenPosted by Gabriella Thu, November 19, 2015 19:44:08
När jag är för hård med mig själv. När den inre kritikern höjer rösten. När jag låter negativa tankar växa, skena, fullkomligt löpa amok. Då ritar jag hjärtan. Ett hjärta för varje tillfälle, på det papper som finns intill mig för stunden. Jag ritar ett hjärta och iakttar det. Den mjuka formen och allt den innehåller.

Jag har gjort det till mitt sätt att kärleksbomba mig själv. Att kärleksbomba min inre kritiker. Kanske kan det vara så att när den där patetiska lilla figuren till slut bli så överöst med hjärtan så kapitulerar den, eller bestämmer sig för att byta sida. Kanske kommer den då krypande med nedslaget huvud och ber om att få bli omfamnad, nedsmält, förvandlad, till kärlek. Endast kärlek. Jag ritar hjärtan.



  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post585

Stå stilla och fortsätt att andas

SjälenPosted by Gabriella Thu, November 12, 2015 21:23:00
Jag bara älskar det här. I kvällens avsnitt av Mitt i Naturen, magiska möten med vita svartbjörnar och vita älgar. Det som sitter kvar efteråt är en suck, eller nej, en utandning. Jaktvårdaren som andas ut, som en lättnad, eller som att liksom våga släppa taget och inse att vi är en del av något stort. Något som vi behöver ta del av så ofta vi bara kan, för att få uppleva den där utandningen, för att få släppa taget, igen och igen. Så som vi gör när naturen förstummar oss och vi inte kan, inte behöver, göra något annat än att stå stilla och fortsätta att andas.

Mötet med den vita älgen och sucken som säger allt kommer 38 minuter in i programmet men kanske vill du se hela. Då hittar du det här.


Foto: Mitt i Naturen, SVT

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post583
Next »