Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Väntar vilsen

Jag skriverPosted by Gabriella Fri, July 08, 2016 20:58:40

Det har varit tyst länge nu. Ibland kommer längtan att skriva något här, men det finns ett motstånd. Jag vet inte vad det beror på, vet inte heller hur jag ska komma förbi det. Nu släpper jag taget en stund, väntar och ser vad som blir nästa steg. Vad som kommer. Kanske ett annat format, kanske en annan inramning, ett annat anslag. Jag vet inte. Det är lika i mitt skrivande just nu. Jag vill skriva, jag skriver, men det är aldrig självklart vad, finns inte en tydlig riktning. I skrivandet väntar jag inte, men jag känner mig lite vilsen. Litar till min tro på att skriva sig framåt, skriva saker till sig, så jag fortsätter att skriva. För att jag är en skrivare.

Kanske beror min vilsenhet på osäkerheten kring bokmanuset, att jag väntar där också, i tvivel och utan fotfäste. Om en vecka ska jag få en återkoppling från ett förlag. När den kommer kanske något blir tydligt.

Det kommer att fortsätta vara tyst här men jag finns kvar. Jag skriver vidare. Jag berättar för dig på facebook om du vill. Jag dyker kanske upp på Instagram, under namnet Ordlycka. Har inte funnits där tidigare, tänkt att där är det bild, inte text och ord. Men tänker nu att där är uttryck och kontakt. Det vill jag ge, det vill jag dela med mig av.

När jag vet vad det är jag väntar på berättar jag och visar vägen, riktningen jag vandrar vidare i. Sommaren är i full blom och jag låter solen värma min hud, låter ljuset förtydliga världen för mig, den ljumma vinden lugna mig i min lite vilsna stund.






  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post608

Varje morgon nu

Jag skriverPosted by Gabriella Sun, March 27, 2016 11:28:32
Påsken kom lägligt. Ledigheten med total frihet i tiden. Varje morgon efter frukost en stund med mitt bokmanus. Redigeringsarbete. Något helt annat än skrivandet jag är van vid. Nu ska det bli det där som är riktigt bra. Nu finns det inget utrymme att bara skriva på och tänka att jag får ändra sedan, rätta till, skriva om, brodera, fylla ut, stryka bort. Det är nu det gäller.

Jag har tagit hjälp med ytterligare läsning och korrektur efter att fem av fem förlag tagit emot mitt manus och skickat mig ett refuseringsbrev. Nu när våren kommer tar jag nya tag. Finslipar, dammar av, putsar upp. Sedan blir det åka av igen, för manuset. Upp och iväg! Till nya förlag, mot nya äventyr.

Massor av jobb återstår men jag ska göra som jag gjorde sist. Ge mig själv en deadline. Ett datum när det ska vara klart. Men det blir efter den här sköna ledigheten.


  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post604

Nej till nej

Jag skriverPosted by Gabriella Fri, January 15, 2016 18:16:06
Det har kommit nej. Det ska komma nej. De flesta får nej. Massor av nej innan de får ja. Stephen King fick nej. Nu får jag nej. Jag vill inte ha nej. Har svårt att förhålla mig till nej. Om jag skriver nej i varje mening i det här inlägget kanske jag utmanar nej att inte komma till mig mer. Eller kanske uppmuntrar jag nej? Nej. Nej kommer inte särskilt vackert inslaget. Nej kommer kortfattat, standardiserat, vänligt men bestämt. Nej gör ett försök att vara personlig, men nej misslyckas fatalt. Nej är det vanligaste. De allra flesta som gör ett försök möts av nej. Jag tänker ändå säga nej. Nej till nej. Ja till min dröm som inte innehåller nej. Ja, inte nej. Till nej säger jag nej. Till nej säger jag tack och hej. Inte hej, nej. Hej då nej!



  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post597

Startar nytt

Jag skriverPosted by Gabriella Thu, November 26, 2015 21:22:58
Nu börjar tankarna landa kring nästa skrivprojekt. Kan och vill inte berätta för mycket än. Behöver förbereda mig, bygga upp, beskriva för mig själ, förstå och känna in. Men jag vet att det är en novellsamling. Jag vet att berättelserna i den kommer att finnas nära. Nära mig, nära havet, skogarna, bergen, himlen, årstiderna, utsikterna och insikterna. Jag tror också att mitt tyska arv kommer att synas någonstans bland orden. Jag vill det.

Berättelsen om Kim, bokmanuset jag avslutat, innehöll så mycket av det som var mamma. Det liv som blev hennes. Jag känner en längtan att skriva en berättelse där det som blev, och som fortfarande är, min pappas liv får speglas. Till att börja med som en aning bland någon av novellerna, senare kanske som en egen roman.

Lyssnade till ett avsnitt av Kulturradion special på P1, med titeln "Att skriva om kriget". Fyra författare berättar om sina erfarenheter från att skriva om andra världskriget. Det krig som bröt ut samma år som min pappa föddes i Tyskland. Intressant att lyssna till och framförallt inspirerande och motiverande. Processen har börjat i mig, jag känner det. Det finns något som vill bli skrivet, av mig.

Här kan du lyssna till programmet med författarna Astrid Seeberger, Lotta Lundberg, Ola Larsmo och Steve Sem-Sandberg.


  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post587

En dikt inför slutet

Jag skriverPosted by Gabriella Wed, November 04, 2015 15:34:47
När jag stod inför att skriva det allra sista kapitlet i berättelsen om Kim gjorde jag först en skiss på ett tomt papper. Ritade upp linjer, sökte efter det som behövde sägas innan det var rätt att sätta punkt. Hittade skissen idag och i ett hörn av den en dikt, inramad av ett hjärta och från hjärtat en pil som pekar på orden i skissen. Dikten är inte tydlig för mig, trots att det är jag som skrivit den. Den är poesi. Ord som sätts vid ord och det finns något i den som ger mig den känsla jag hade medan jag skrev berättelsen.


Du glittrar vit
jag smälter
skuggor i sten
skrivna i svart

Allt glasklart
trädkronor balansakter
blodbad vid muren
omfamnad sten

Marmor mormor
spruckna läppar
trasiga fingrar
tysta ord
kärlek


  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post580

Manusmagi

Jag skriverPosted by Gabriella Fri, October 30, 2015 21:01:12
Det blev den här dagen, fredag 30 oktober, som blev dagen då jag för första gången någonsin skickade iväg ett bokmanus till ett förlag. Fel, till tre förlag. Första gången, någonsin. Inte sista. Den här resan vill jag göra fler gånger. Utan att veta om den får en fortsättning och vad det i så fall innebär. Jag vill uppleva skrivandets magi fler gånger.

Det började för nästan åtta år sedan, med en aning om att det fanns något som måste berättas. Med osäker men ivrig hand skrev jag de fem första kapitlen under åren då jag läste Skapande Svenska i Umeå. Efter så där en trettio sidor tog det sedan helt stopp. Jag trodde inte det fanns mer som måste sägas. Men det gjorde det.

Med hjälp av veckokursen på Frötuna för tre år sedan hittade jag vidare. Där skapade jag en synopsis. När jag landade på omkring 100 sidor mötte jag nytt motstånd men tog hjälp igen. I slutet av förra vintern bestämde jag mig så för att bli klar, nå hela vägen, skriva slutet. Under resan har jag lärt känna karaktärerna, upptäckt nya teman i berättelsen, sökt linjer och fullföljt dem. Jag har hållit Kim om ryggen, utsatt henne för konflikt, motstånd och smärta. Visat henne kärleken, eller om det är hon som själv hittat den.

Nu återstår det för mig att vänta. Vänta på besked. Upp till tre månader. Då är det nästa år, 2016, då lever jag i en vintermånad. Kanske blir det en frisk vinterdag i januari som jag för första gången någonsin får ett samtal från ett förlag. Kanske. Första gången någonsin.

Jag har skickat manuset till de två stora och till ett mindre. Funderar på om jag ska skicka till fler redan nu eller avvakta. Det är härligt att få mail från förlag, även om de är automatiskt genererade.

Har du en dröm, något du vill uppleva? Känns vägen dit lång? Börja ta ett första litet steg och om det känns bra ta ett till. Börja göra, i det lilla, så kanske du upptäcker att du vill låta det växa. Behöver du någon att hålla i handen så finns jag här med min blogg. Som inspiration och som exempel på en som gör, som försöker, utan att ha en aning om var det leder mig. Jag tänker att jag redan är i min dröm, att den började redan när jag uttalade den och att den blir så stor som det är tänkt att den ska bli. Men jag tänker inte vänta tills jag vet det, jag tänker leva i den redan nu.






  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post578

Följebrevet klart

Jag skriverPosted by Gabriella Thu, October 29, 2015 20:54:43
Sex kapitel kvar att läsa igenom. Följebrevet skrivet. I morgon är en stor dag. I morgon kommer mitt manus, berättelsen om Kim, att landa i inkorgen hos de två stora förlagen. De tar emot digitala manus. Jag börjar så. Skickar till fler sedan, till de som vill ha manuset utskrivet på papper.

Har satt en titel idag. Den kommer kanske att ändras. Jag har inte ägnat den så mycket tanke. Under arbetet med manuset har det för mig hetat Kim - Känslan I Mig. KIM blir förkortningen av titeln. Nu har jag förenklat. Valt titeln Känslan inom mig.

Har skrivit följebrevet idag. En rejäl utmaning. Har haft svårt att berätta för andra vad boken handlar om. Tystnat, inte hittat orden, kanske inte varit riktigt säker själv. I följebrevet tvingas jag beskriva och det går. Ger er ett stycke här innan jag blåser ut ljuset för idag, släcker ner datorn och släpper taget en stund. I morgon nya tag, de sista för den här gången...

Från mitt följebrev:
Känslan inom mig
är en berättelse om att bära för mycket inom sig, att välja ensamhet, att behöva närhet. När Kim, 33 år, återvänder till Norrland efter flera år i storstaden är det inte för att komma nära. Inte nära familjen, inte nära någon. Lika fast beslutsam som hon var när hon lämnade är hon när hon återvänder. Det här ska bli början på något annat, en utväg från det som inte längre går att uthärda. Men Kim kommer nära där hon landar i sitt hus, i byn Nivsjö, en bit utanför staden där hon vuxit upp. I närheten finns mamma Ingrid och resten av familjen med alla minnen från hur det var före. Där finns den gamla kvinnan Lisa i grannhuset och där finns Mårten med sin skorstenspoesi. Människor med livsöden som, när de flätas samman med Kims, gör hennes värld lite större och lite mera mindre ensam. Kanske kan det hjälpa Kim att läka de sår som hon så länge burit dolda inom sig.





  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post577

Högläsning

Jag skriverPosted by Gabriella Mon, October 26, 2015 21:20:10
I slutfasen nu. Roar mig med högläsning av mitt manus. Ett alldeles ypperligt sätt att redigera. Jag hör felen och känner rytmen, rättar till där det behövs. Flyttar ett kommatecken, byter ut ett hon eller han till ett namn. Små saker, men inte för många. Det flyter på, jag ska inte gå för djupt, har lovat mig själv det. Vill hålla min deadline och det ser bra ut. Högläsning även i morgon och kanske onsdag, sedan följebrev och därefter… ut och flyg älskade manus, pröva dina vingar i förlagens stratosfär, landa som en guldklimp bland gråsten, gör dig synlig, omöjlig att undgå i den stora massan!




  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post576
Next »