Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Från hjärtat

Jag skriverPosted by Gabriella Mon, October 19, 2015 19:41:25
Tycker om den här bilden. Skärpan i den ligger på hjärtat hos den som skriver. Hjärtat hos den som skriver. Hjärtat. Från hjärtat, orden. Till hjärtan, orden. För att vi behöver det. Vi behöver låta våra hjärtan tala och våra hjärtan behöver gåvan, orden. Skrivna ord, talade, tonsatta.

Ge av hela ditt hjärta, skriv så att ditt hjärta blöder, använd det, ditt hjärta, låt det jobba, låt orden formas, tillåt dig, skriv, tala, sjung, berätta, dela med dig, av dig, ditt.


Foto:https://www.flickr.com/photos/erinkohlenbergphoto/5406459295/

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post572

Kraft i att inspirera

Jag skriverPosted by Gabriella Thu, October 15, 2015 22:19:34
Lät den här dagen vara en långsam med extra sömn, extra skön frukost och en stilla stund med sol på altanen i den här magiska oktobermånaden då ljuset fortfarande finns kvar. Alla intryck från gårdagskvällen har fått sjunka in. Vår Momentskväll då jag och Victoria själva stod för innehåll och inspiration.

Det finns en sådan kraft i att få dela med sig till andra som vill ta emot. Vi utmanade deltagarna, bad dem att ge sig på det ovana, tänka en ny tanke. Alla bidrog, alla deltog. Vilken härlig känsla! Precis som vid mina skrivarkurser gav det mig inspiration. Får så mycket tillbaka när jag ger. Får dela andras glädje och nyfikenhet. Extra givande att få göra det tillsammans, med någon som gett sig ut på samma resa, som också strävar efter att fylla dagarna med det som ger glädje.

Den här dagen blev det extra allt, men alldeles perfekt lagom. Har avslutat kvällen vid mitt manus. Bockat av en punkt som krävde att ett kapitel blev till två och som nästan fick mig att skriva in ett helt nytt kapitel. Allt föll på plats efter en skön stund ute bland höstglöd och fågelsång. Jag hittade en lösning, en plats i ett kapitel för den nya text som saknats. Nu finns den där. Nu har jag skrivit de saknade orden och det är så tydligt nu när de finns att berättelsen behövde dem.

Nu ska jag avsluta långsamt också. Släcka ner, värma en kopp te, släppa taget om dagen och invänta nästa.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post571

Skriftligt utlåtande

Jag skriverPosted by Gabriella Tue, October 13, 2015 22:13:48
En fin présent kom till min inkorg igår. Det skriftliga utlåtandet från Elisabeth Croneborgs lektörsläsning av mitt bokmanus. Så värdefullt för mig, att någon annan läser, frågar, ger förslag på förbättringar, på sådant som behöver bli tydligare. Att någon berömmer, kallar mitt språk för böljande och innerligt och säger att jag har en unik förmåga. Är så glad att jag gett mig själv detta, att jag gett det till berättelsen, känns så värdefullt.

Nu återstår bara jobbet att gå igenom punkterna i utlåtandet. Finslipa, justera. Har gett mig själv ett datum då manuset ska vara klart att skicka till några förlag. 1 november är mitt mål. Nu har jag skrivit det här också, påminn mig gärna.



  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post570

Min själ, mina ord, på Frötuna

Jag skriverPosted by Gabriella Sat, October 03, 2015 11:57:01
I solen, på en veranda, i en höstsaga. Där är jag. Vatten porlar i en fontän, fåglar viskar. En vattenspegel längre bort med himlen i sin famn. Blodrött, eldsgult och grönt i all världens toner. Låter mig falla, fångas. Släpper taget, tar ett nytt, inväntar och lyssnar. En häst gnäggar från hagen borta i skogen, ett höstlöv faller, en ros blommar.

Här förstår jag att mina ord har format en berättelse, gett liv åt karaktärer som är viktiga för mig. I samtal om min text blir jag rörd till tårar när jag säger att jag tycker om mamman, Ingrid, den kantiga och sträva. Hon som jag ogillat under skrivandet men som jag kom närmare när jag skrev hennes sista kapitel.

Här når jag hela mig, kan följa den väg som går via mig till något större, till en kraft som jag får ta del av. Meditationen och yogan, stillheten, det mjuka i tystnaden, ljuset. Budskap kommer, ett tydligt i dag. "Jag har dig." Tryggheten det ingav, känslan av att någon säger det till mig, någon har mig, men också att jag säger det till berättelsen, till det sista kapitlet, till karaktärerna och till temat. Jag har dig.

När ett ögonblick, en stund, måste få finnas för alltid, vara för evigt. Andas in det, låt det smälta genom huden, sätta ett spår i ditt hjärta, bevara det och bär det med dig. Jag bär den här stunden, stunden i solen på verandan, ljuden, ljuset, värmen, kraften, Frötuna. Bär det med mig, för alltid.





  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post566

En skön trötthet

Jag skriverPosted by Gabriella Tue, September 22, 2015 22:22:25
När tröttheten är skön, när den orsakas av en hel dags textarbete, då är den en njutning. Det är dagen efter idag. Dagen efter att jag tagit mig igenom mitt manus, sökt saker jag måste städa i, sådant jag skrivit utan att tänka på vad jag skrivit före eller vad jag kommer att skriva efter. Saker som inte stämmer, som inte går ihop, som skapar hack i läsningen. Sådant städade jag och så skrev jag det näst sista kapitlet till dess slut.

Dagen varade från 7.45 till 21.15. Den avslutades med att manuset fick följa med ett mail ut i natten. Ett manus där det allra sista kapitlet fortfarande saknas. Det allra sista kapitlet återstår, men jag behöver några dagar med distans. Behöver bära med mig hela berättelsen, låta den finnas med mig, nära, ta med den ut i skogen kanske. Sova med den. På torsdag ska jag sätta mig igen. Då börjar jag med slutet. Men just nu så trött. En tyngd i kroppen. Behöver vila.


Foto: Freeimages.com/Emma Johansson

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post564

Snart där

Jag skriverPosted by Gabriella Sat, September 19, 2015 18:35:30
Det flödar, går så lätt, utan friktion. Orden bara kommer, dialogerna finns redan där, bara för mig att skriva ner dem. Som om samtalen redan ägt rum, som om resan redan är gjord och jag bara behöver iaktta och dokumentera. Vilken känsla. Glad över att det känns så nu när jag är i slutet. Borde kanske önska att det känts så tidigare, men tänker att det är ett bevis på att berättelsen är rätt, att den är berättad så som den ska och att det inte finns något annat slut än detta. Att det inte kan gå på något annat sätt, inte kan ha varit annorlunda.

Märklig känsla men skön. Prova själv. Skriv på, skriv vidare, skriv fram till ett slut. Se vad som händer. Jag är snart där.






  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post563

Musiken när jag skriver

Jag skriverPosted by Gabriella Fri, September 18, 2015 18:13:30
Inspireras av musiken. Berättade om det här på bloggen i går, när jag skrev om kärlek. Har flera spellistor, musik vald utifrån olika stämningar. Instrumentalt när det behövs för att inte orden ska störa. På isländska, franska eller italienska när jag vill höra ord men inte förstå allt.

Idag skriver jag på bokens näst sista kapitel. Känns overkligt. Hade tre kvar, men två fick bli till ett, så det är det näst sista. Snart är det kapitlet till ända och det återstår ett.

Skriver om karaktären som är mamma i nutid i min berättelse, en mamma på väg mot pension. I det näst sista kapitlet får vi möta henne när hon är ung, när det vuxna livet är på väg att börja för henne. Kapitlet ska ge oss förståelse för vem hon är, vem hon var då, den hon varit i berättelsen. Det hon visat för oss och det som varit dolt. Jag behövde annan musik då, rätt musik, och valet var enkelt.

Jag backade i tiden, till tiden då min mamma var ung. Hon älskade Elvis och hon älskade Monica Zetterlund. Det fick bli Monica, för att jag behövde det mjuka, det lågmälda och samtidigt det lekfulla, nyfikenheten, nyckfullheten och sorgsenheten där inunder. (inser att Elvis nog hade allt det också…)

Tack mamma och tack Monica, för inspirationen. Ni kanske sitter tillsammans just nu, vid ett cafébord intill en jukebox och snackar musik...



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post562

Skriver slutet skriver stjärnor

Jag skriverPosted by Gabriella Thu, September 17, 2015 14:15:02
Jag har en deadline nu för att skicka så gott som avslutat manus till Elisabeth för läsning. Skriver de sista skälvande kapitlen, i dag en svår scen. Kärlek, närhet, ömhet, åtrå. Har hört att det är något av det svåraste och ja, det är det. Sökte stämning i musiken. Antecknade samtidigt. Klyschor som jag fick vrida om till min berättelse.

Det lossnade till slut och jag fick min text så som jag vill ha den. Förvånad över vad det blev, förvånad över vad jag kollade upp, vad jag googlade. Jag ville veta om det fanns ett namn på den yta som uppstår där två cirklar överlappar varandra. En intim plats om man tänker sig att de två cirklarna är människor som försöker komma nära varandra. Hittade inget namn, fick släppa tanken. Tog också reda på hur många stjärnor det finns...

400 miljarder stjärnor i vår Vintergata. I hela kosmos flera hundra miljarder Vintergator. Ser likheten i att försöka förstå, universum och kärleken. Svindel.





  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post561
« PreviousNext »