Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Kraften i stegen

RörelsePosted by Gabriella Mon, July 13, 2015 21:13:29
Mina löpsteg, känslan når in till själen, vackert och avslöjande. Det är kärlek, i varje steg, hjärtat hittar sin takt och låter mig höra, tillåter mig att släppa taget. Där i stegen, i rytmen finns kraften. Var hittar du din?

Jag hade Loreen i lurarna sista biten på min löprunda ikväll. Orden i inledningen på det här inlägget är inspirerade av texten i inledningen av hennes sköna "We Got The Power". Lyssna på den, rör på dig, släpp taget. Vi är vackra i sommaren.

Bjuder på en något svettig bild av mig själv. Inget jag har för vana att göra här, men idag känns det bra. Jag är stark, det är gott att leva och hjärtat slår!










  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post555

Uppförsbackar, utmaningar

RörelsePosted by Gabriella Sun, June 21, 2015 22:47:30
Förra helgen gjorde jag mig själv stolt. Jag genomförde ett 19,7 km långt lopp längs smala skogsstigar, uppför berg, uppför fler berg och sedan nedför berg, över myrar och längs skogsbilvägar. Jag visste faktiskt inte om jag skulle fixa det, om jag var tillräckligt grundtränad, tillräckligt väl förberedd på det för mig nya underlaget. Jag är van att nöta asfalt jag, grusväg också men grusvägar är jämna, torra och breda.



Urskogsloppet är namnet på utmaningen jag tog mig an. Ett lopp som går längs Urskogsleden, genom naturreservat och upp på höga berg med vidunderliga utsikter. Men jag såg mest fram emot den del av banan som kom efter sådär 17 km. Flera med erfarenhet från tidigare år varnade för att där blir det jobbigt, i backarna upp vid Björna kyrka. Jobbigt var det. Apjobbigt! Mina ben gjorde vad de kunde för att signalera till mig att det fick vara nog nu. I mitt huvud hittade jag hela tiden nya ord för uppförsbackarna. "Det här är inte en backe, det här är bara en mjuk kulle och jag färdas längs en vacker byväg." Men jag såg fram emot att få se kyrkan.

Där vid den vackra byvägen, när jag lämnat urskogen bakom mig och i stället tog mig fram genom byn mot kyrkan där min mormor och morfar och andra släktingar vilar under jorden, där log jag och tackade för att jag fick passera. Den kyrkan är viktigt för mig. Den kyrkan finns med i min berättelse om Kim. Den kyrkan är vacker. Jag stannade till vid grinden och sträckte ut mina vader, tog en bild innan jag staplade vidare längs vägen. Lovade att fortsätta framåt, längs vägen, i bokmanuset, i livet. Framåt, förbi uppförsbackar och utmaningar, vidare, med glädje.







  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post548

Naturkraft ja tack!

RörelsePosted by Gabriella Sun, April 12, 2015 21:18:04
Det har blåst hård vind ett tag nu. Naturen har varit kraftfull i sin förändring från vinter till vår. I torsdags bad jag den att stilla sig, vinden, för min skull, jag som skyllt på den när jag valt att skjuta upp löpturen jag egentligen längtar efter. På fredagsmorgonen var det utlovat stiltje och visst var vinden stilla, i stället strömmade regn blandat med hagel lodrätt ned från himlen. Ingen löptur.

Under helgen har jag blivit påmind om att naturen och dess krafter inte utgör ett hinder, i stället något att följa, något som ger kraft och energi. Jag hade glömt, glömt hur det känns att springa längs skogsbilvägen med vinden mot ansiktet, sträcka ut mina armar och ta emot energin, låta kraften bli ett stöd mot min rygg, i min rörelse framåt. Jag tackade högt idag, trots knappnålsregn mot mitt ansikte och lervälling under fötterna.

Träden är fortfarande nakna, själva i behov av ny livskraft och ändå ger de förutsättningslöst. Snart börjar de spira och världen ska bäddas in i skönt grönt. Jag ska njuta av varje stund, oavsett väder, oavsett vind, oavsett.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post537

Rörelsefrihet

RörelsePosted by Gabriella Mon, March 02, 2015 21:13:14

Lyssnade på en föreläsning förra veckan. Om stillasittandets hälsorisker. Det är sittandet som är den nya rökningen. Sittandet skapar ohälsa, det visar den senaste forskningen. När våra barn är sju år gamla sätter vi dem i skolbänken. Vi ber dem sitta ner och där ska de sedan bli sittande i minst nio år. En bra start i livet? Jag vet inte.

Forskaren jag lyssnade på berättade att de försöker komma in i skolans värld, för att undersöka vad stillasittandet i skolan gör med våra barn, hur mycket rörelse de får på raster och idrottslektioner, hur man skulle kunna skapa bättre förutsättningar för mer rörelse. Men de möts av stängda dörrar, av lärare och skolledningar som inte har tid, som inte har resurser.

Jag vet vad rörelse betyder för mig, för min kropp, för min själ. Inte bara den koncentrerade fysiska rörelsen under ett träningspass, utan känslan av att vara i rörelse, i min vardag, under dagarna som passerar.

Till alla barn och ungdomar önskar jag resurser och tid, öppna dörrar och nyfikenhet, så att deras tid i skolan inte blir förberedande för stillasittande. Att den i stället får skapa förutsättningar för rörelse, för kraft och styrka, för känslan av frihet och oanade möjligheter!






  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post526

Vila i november

RörelsePosted by Gabriella Sun, November 17, 2013 21:30:40
Jag vilar men ändå gör jag några löppass. Med annan ingång så här i novembers mörker och vansklighet. Isiga vägar och oväntat torr luft. Ger nya förutsättningar för rörelsen, för andningen. Plockar av mig klockan. Leker intervaller i stället för att mäta och räkna. Noterar skillnader i hur jag sätter i mina fötter, skillnaden mellan ett lätt, sviktande steg och ett krävande, hårt.

Jag fortsätter njuta av löpningen, njuter helt kravlöst, stannar när det blir för tungt. Väntar in mig själv och min puls och startar löpningen igen. Det gör mig gott och jag tror verkligen att det gör min löpning gott. Novembervila kommer att gå över i en nyfiken december. Förhoppningsvis i ljusare vitt och med knarrande snö under skorna.


  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post295

Noll Nobelkoll

RörelsePosted by Gabriella Thu, October 10, 2013 23:09:56
Hade ingen koll. Ingen aning om att idag var dagen då någon skulle tilldelas massor av miljoner och ett Nobelpris i litteratur. Det borde man ju ha koll på, eller?

Avslutade arbetsdagen med en ljuvlig stunds löpning. Lätta steg längs den vackra fjärden i staden. Låg sol i mina ögon och en alldeles lagomt sval vind. Innan jag stack iväg laddade jag ner ett avsnitt av Lundströms Bokradio till telefonen. Tog det som låg högst upp på webbsidan. Det handlade om Alice Munro och hennes senast bok Brinnande Livet.

Så här i efterhand tror jag nog att jag såg en annan rubrik på sidan. En rubrik med ordet Nobel i. Men inte förrän senare i kväll fick jag på riktigt veta att Nobelpriset gått till just Munro. Har inte läst henne, men kommer att göra det. Tycker om att hon i programmet jag lyssnade på beskrevs som en författare med mod att gå in i det mörka.

Löpturen var förstummande vacker. Bitvis var jag inlindad i guld. Tog några bilder med telefonen. De gör inte guldet rättvisa men en av dom får landa här ändå.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post260

30 000 som älskar att

RörelsePosted by Gabriella Fri, September 06, 2013 06:56:52

För tredje året i rad ska jag springa Tjejmilen. Löpningen är viktig för mig. Den gör mig stark och ger mig tid att sortera tankar, vända på ord, ta emot de där raderna jag inte vet var jag skulle hitta annars. Jag behöver den som jag behöver mat och sömn. Därför unnar jag mig löpningen. Att samlas med över 30 000 andra som också älskar löpning är en skön känsla. Tänk att få göra det med lika många som älskar att skriva. Undrar just hur det skulle kännas.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post238

Självklar rörelse

RörelsePosted by Gabriella Wed, July 24, 2013 21:21:04

Lika självklart som grönskan är min rörelse den här sommaren. Den jag behöver för att må. Den jag inte tvingar på mig själv, utan ger mig själv i lagom utmanande doser. Följer träningsprogrammet för Tjejmilen på marathon.se. Det som har målsättningen att klara milen på 55 minuter. Ingenting jag förväntar mig att jag ska göra, bara någonting som är lite mer utmanande än mitt egentliga mål på 60 minuter.

Veckorna innehåller varierande träningspass. Det står att jag ska genomföra dem, i angiven längd och i angiven hastighet. Jag anpassar lite och justerar lagom. Ser till att det känns gott. För mig och för min kropp. Hoppar över träningen om det är för varmt, vilket inte hänt alltför ofta denna sommar. Lyssnar efter känslan i kroppen och pulsens hastighet. Följer den viljeriktning jag gett mig själv: ”våga pressa, våga lyssna, våga vila”.

Lyckan. Över att foten inte gör ont. Över att jag lyssnar och vilar om smärtan gör sig påmind. Över att vilan inte bekommer mig. Lyckan över att min kropp och mina fötter bär mig. Att jag har kraften och att den kan byggas ännu starkare.

Längtan. Efter nästa andetag, nästa fartökning, nästa intervall, nästa backkrön. Längtan. Efter nästa medvind, nästa vila, nästa totala avslappning, nästa lugna stund.



  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post222
Next »