Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Hitom himlen

Jag läserPosted by Gabriella Mon, April 29, 2013 21:12:30
Sorterade papper idag. Hittade ett nummer av tidskriften Provins som låg kvar i sitt plastomslag, oläst.

Bläddrade igenom skriften och stannade vid en av artiklarna. Under temat Omläsningen fanns en text om Stina Aronssons bok Hitom himlen. En bok jag själv skrev en essä om under kursen i Skapande Svenska för några år sedan.

Utan att först titta i min essä, eller läsa artikeln, kunde jag direkt dra mig till minnes vad som gjorde starkast intryck när jag läste boken. Aronssons miljöbeskrivningar, hur hon lät naturen vara så närvarande och människorna så i händerna på den. Det beskrivs även i artikeln i Provins, skriven av Anna Jörgensdotter.

I min essä finns många citat från boken, från miljöbeskrivningarna. Jag tycker fortfarande lika mycket om dom.

Hur hon beskriver vinden: "Vinden var stilla. Det fanns ett vindbo borta i fjällen i nordväst, dit den dragit sig tillbaka för att sova en stund. Under tiden fick snön packa sig i fred och pressa sin mäktiga tyngd mot vintervägen."

Hur hon beskriver skymingen: Mörkret tog fart och föll hastigt på. Det fladdrade ner ur luften i små svarta veck som när en änka skakar ut sin slöja. Stjärnorna gungade och kom avigt i draget. Och när de snodde upp sig igen hördes en liten himmelsk knäpp som dog bort som dunder mot fjällportarna i väster. Kvällen lekte."

Jag kommer inte att läsa om Hitom himlen, men jag kommer att minnas den och inspireras av hur den är skriven, av språket, det långsamma och det tysta. I slutet av artikeln ser jag att Anna Jörgensdotter också inspirerats av Stina Aronssons gestaltningar. Jag ser också att Anna själv är författare och bland annat skrivet en bok som heter Bergets döttrar. Den lägger jag till listan på böcker jag har kvar att läsa.

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post185