Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

I vinden

Jag skriverPosted by Gabriella Sat, May 04, 2013 17:43:34

Ibland när jag sätter mig ner, stilla och tyst, för att tala genom det skrivna ordet, hör jag en svag vind. Den kommer från någonstans bakom mig. Jag nås av det försiktigt frasande ljudet när den rör vid det som ligger utspritt och löst där jag gått. Vinden ber mig att stanna, vända tillbaka, samla ihop det som inte får glömmas. Det som måste berättas. Den sveper in mig i sin milda kraft och hjälper mig att lyfta blicken, nå högre. Den gör mig trött, fysiskt trött, men uppmärksam på annat, andra energier, känslor, sinnesstämningar, världsbilder.

När jag befinner mig där i vinden, når allting hela vägen in i mig och allting där inne hela vägen ut. Vinden är varm och mjuk, men den skrämmer mig också. Inte så att jag är rädd för att vara där. I stället osäker på om jag någonsin vill lämna, gå tillbaka, återvända, till det som är tillvaron där jag talar. Där jag använder andra språk än mina skrivna ord. Där stormar kan riva och stiltje störta. Där varje andetag räknas som en subtraktion från en total.

Insvept i vinden, bland orden, varar ett andetag i en evighet. Ett hjärtslag växer genom oändliga ekon. En själ spränger livets murar och svävar fritt i solens kraftfält. Och ändå, tanken, om jag kan skriva det måste någonting inom mig veta att det är möjligt. Det kan hända, det har hänt, det hade hänt, det kommer att hända, det händer. I vinden.

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post188