Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Moderspassion

Jag läserPosted by Gabriella Sun, May 12, 2013 21:39:58

Så kom den till sin ände. Boken jag levt med ett tag nu. Jag läser inte särskilt snabbt. En bok på 440 sidor tar sin tid. Men den tiden har varit angenäm om än inte alltid ett nöje. Majgull Axelsson fyller sin bok Moderspassion med många människor. Jag får komma nära och ta del av, förstå och följa med. De gör alla sina resor och möts under en stormig natt på Sallys Café & Restaurang i Arvika.

Varje karaktär får berätta sin berättelse i jagform och medan de berättar blir även de andra karaktärerna tydligare. Jag tycker om det greppet, det sättet att veckla ut så många personligheter och låta dem ”mätas” med varandra. I den ena berättelsen förstår jag en annan. Flera helt olika liv har ändå så mycket gemensamt i föräldraskapet, moderskapet, skammen och sanningen.

Minna är den som får ta mest plats. Hennes förtvivlade liv, där hon förträngt det stora och väljer att leva kvar i något litet, instängt och ändlöst. Men hon behöver de andra människorna för att verkligheten ska komma tillbaka till henne och det gör den. Obarmhärtigt och iskallt sveper den in mot slutet av berättelsen.

Jag jämför med berättelsen som jag skriver på. Där får sanningen och verkligheten visa sig mycket tidigare och jag är hela tiden osäker på om det är rätt. Upptäcker att jag söker efter hur andra jobbar med dramaturgin, i vilken ordning de väljer att låta saker och ting falla på plats. Leker med tanken att göra om, kasta om totalt. Men jag kommer fortsätta där jag är och vänta med att ifrågasätta, tills jag nått hela vägen fram.

Jag vill citera ett stycke ur boken. En personbeskrivning. Karaktären Minna har ibland en ängel vid sin sida, Kopparängeln. En förtappad ängel som inte alltid är särskilt trevlig och som Minna har väldigt svårt att komma överens med. Den ängeln använder Majgull Axelsson när hon låter Minna beskriva sjuksköterskan Maggan. En beskrivning som samtidigt visar hur Minna ser på sig själv.

Ibland kommer jag på mig själv med att vilja hoppa över personbeskrivningar när jag skriver. Det känns så definitivt att behöva sätta ord på hur någon ser ut eller vilka karaktärsdrag den har. Men när jag läser den här beskrivningen av en god människa, väcks min längtan till att beskriva, beskriva och beskriva igen.

”Det är något magiskt med Maggan, hon lyckas förtrolla hela verkligheten med sin vardaglighet. Om Kopparängeln dök upp i hennes värld skulle han få ett stödbandage om sin skadade vinge och massage för sina svarta tår och om det inte hjälpte skulle hon se till att ordna ett hett fotbad åt honom, allt för att få ordning på blodcirkulationen. Och om han berättade för henne om sin sorg över att han inte får någon kontakt med den som en gång sände ut honom i världen, så skulle hon smeka honom på kinden och försäkra på bredaste värmländska att det inte gjorde något. Om han där uppe inte ville ta hand om Kopparängeln så skulle hon göra det och det för alltid. Så det så.” Ur boken Moderspassion.

  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post193