Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Kroppens minnen

StarkskörPosted by Gabriella Tue, April 28, 2015 22:44:49
Det är länge sedan jag skrev ett inlägg under kategorin Starkskör. Har inte riktigt tyckt om den, tänkt att jag ska ta bort den. Men veckan som passerat har varit rätt tuff. Efter snart två månader i nya jobblokaler, med aktivitetsbaserat arbetssätt och hög arbetsbelastning, påminde min kropp mig om att den minns. Att den varit där förut och inte tänker hamna där igen, i det utmattade depressionslandet.

Jag har bromsat, redan efter den första varningssignalen som kom i form av en reaktion med panikångest. Skammen försökte övermanna mig, den fick mig att gråta och fick mig att tro att jag var på väg utför utan skyddsnät. Men jag har lärt mig. Jag vet att det här är min kropp som talar till mig, med sin visdom, sin erfarenhet, sina minnen. Jag behöver inte vara rädd för det, jag behöver bara lyssna och visa omtanke, visa att jag inte tänker tillåta. Jag vet att jag kan be om hjälp och att jag kommer att stå kvar upprätt, med stoltheten i behåll, trots att alla omkring mig får veta hur det ligger till. Det som ligger till är en del av det som är jag, just nu. Inte för alltid, inte lika hela tiden, men just nu.

Varma händer håller om mig, ett skydd, en påminnelse om att jag inte är ensam. Familjen, vännerna, kollegorna, arbetsledningen. Det fungerar, men det hade inte gjort det om jag inte vågade visa, vågade berätta, hur det ligger till, vem jag är, hela jag. Jag är skör just nu, men jag är också stark. Stark i min tro att jag räcker till, även när jag tappar fotfästet. Trygg i min tillit till att kroppen minns och att kroppen berättar för mig, att den tar hjälp av själen om jag inte lyssnar. Tillsammans ropar de högt och då kan jag inte göra annat än att visa mig själv hänsyn och sakta ner.




  • Comments(1)//gabriellas.ordlycka.se/#post540