Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Min själ, mina ord, på Frötuna

Jag skriverPosted by Gabriella Sat, October 03, 2015 11:57:01
I solen, på en veranda, i en höstsaga. Där är jag. Vatten porlar i en fontän, fåglar viskar. En vattenspegel längre bort med himlen i sin famn. Blodrött, eldsgult och grönt i all världens toner. Låter mig falla, fångas. Släpper taget, tar ett nytt, inväntar och lyssnar. En häst gnäggar från hagen borta i skogen, ett höstlöv faller, en ros blommar.

Här förstår jag att mina ord har format en berättelse, gett liv åt karaktärer som är viktiga för mig. I samtal om min text blir jag rörd till tårar när jag säger att jag tycker om mamman, Ingrid, den kantiga och sträva. Hon som jag ogillat under skrivandet men som jag kom närmare när jag skrev hennes sista kapitel.

Här når jag hela mig, kan följa den väg som går via mig till något större, till en kraft som jag får ta del av. Meditationen och yogan, stillheten, det mjuka i tystnaden, ljuset. Budskap kommer, ett tydligt i dag. "Jag har dig." Tryggheten det ingav, känslan av att någon säger det till mig, någon har mig, men också att jag säger det till berättelsen, till det sista kapitlet, till karaktärerna och till temat. Jag har dig.

När ett ögonblick, en stund, måste få finnas för alltid, vara för evigt. Andas in det, låt det smälta genom huden, sätta ett spår i ditt hjärta, bevara det och bär det med dig. Jag bär den här stunden, stunden i solen på verandan, ljuden, ljuset, värmen, kraften, Frötuna. Bär det med mig, för alltid.





  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post566