Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Idag - kärlek

SjälenPosted by Gabriella Fri, October 23, 2015 18:18:13
Inledde den här dagen i soffan framför nyhetssändningarna. Grät. För Trollhättan, för människorna, för livet. Förflyttade mig till min plats bland orden. De jag vänder mig till när jag vill försöka förstå. Ett ord tydligt. Kärlek. Till Trollhättan, till människorna, till livet. Det är endast kärleken som kan vinna, som får segra.

Kväll nu och fortfarande sorg, trots tända ljus, sorg. Fortfarande kärlek. Läser ett inlägg av Bob Hansson. Där finns också kärleken och jag förstår vilka ord jag ska lämna till er här. Förstår att det är mitt kärleksbrev jag ska ge er. Det jag skrev en gång, till mig själv. Det som finns med i en av mina tidiga krönikor. Där finns ord som jag sökte då, för att förstå. Ord som jag ständigt återupptäcker och återanvänder när min själ lägger sin arm om mig och påminner mig om vem jag är. Värm dig med mina ord om du också behöver dem just nu.


Till dig som omfamnar mitt hjärta.
Mitt hjärta är ditt. Vi står varandra så nära, ändå känns det ibland som att du är på väg bort från mig. När du springer för fort hinner jag inte riktigt med, men vart du än går följer jag dig, alldeles nära. Lägg dina fingertoppar mot din panna och känn hur nära benet finns under huden. Så nära finns jag hela tiden.

Jag ser dig leva mitt i vardagen där du följer dina invanda rutiner. Jag förstår att det är lätt att glömma då. Livet rullar på, så mycket ska hinnas med och du försöker att prioritera. Din kärlek ska räcka till många, dina händer hantera mycket. Lova mig att du kommer ihåg vad som är viktigast. Vem som är mest värdefull. Ta dig tid att tänka den tanken. Ta dig tid att tänka på mig.

Du vill så mycket och jagar efter allt du tror du behöver. Söker lyckan. Finns där för andra när de behöver dig. Vänder dig ut och in för att räcka till. Min kämpande hjälte som hoppas, kräver, klättrar, gräver, sliter och slänger – ut dig själv i hopplöshet. Du som väntar och längtar medan du försöker.

Sluta jaga för en stund och landa här i stället. Du räcker till precis som du är. När du går bredvid mig i min takt behöver du inte kämpa. När du går bredvid mig i min takt är du lättare att nå - för de som behöver dig.

Alla viktiga frågor du ställer, vet du redan svaren på. Jag bär dem åt dig. Det enda du behöver göra är att stilla dig lite så att du kan lyssna. Ta ett extra andetag, långsamt och djupt. Jag behöver den luften, det utrymmet och din närvaro för att höras.

Jag hör hur du talar om mig ibland. Om att jag också måste få mitt, om sådant som gör mig gott. Du ska veta att det som gör dig lycklig och varm – det gör mig gott. När du får ditt får jag också mitt, det är liksom ingen skillnad.

Jag lever för din kärlek till livet, men jag kräver ingenting. Du bestämmer, det är dig jag står och faller med. Din vilja är min. Det finns inte mycket jag kan göra, jag kan bara vara och önska att du är med mig. Jag har inget namn annat än ditt. Vill du får du kalla mig din egen. Jag kallar mig din själ.”







  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post575