Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Manusmagi

Jag skriverPosted by Gabriella Fri, October 30, 2015 21:01:12
Det blev den här dagen, fredag 30 oktober, som blev dagen då jag för första gången någonsin skickade iväg ett bokmanus till ett förlag. Fel, till tre förlag. Första gången, någonsin. Inte sista. Den här resan vill jag göra fler gånger. Utan att veta om den får en fortsättning och vad det i så fall innebär. Jag vill uppleva skrivandets magi fler gånger.

Det började för nästan åtta år sedan, med en aning om att det fanns något som måste berättas. Med osäker men ivrig hand skrev jag de fem första kapitlen under åren då jag läste Skapande Svenska i Umeå. Efter så där en trettio sidor tog det sedan helt stopp. Jag trodde inte det fanns mer som måste sägas. Men det gjorde det.

Med hjälp av veckokursen på Frötuna för tre år sedan hittade jag vidare. Där skapade jag en synopsis. När jag landade på omkring 100 sidor mötte jag nytt motstånd men tog hjälp igen. I slutet av förra vintern bestämde jag mig så för att bli klar, nå hela vägen, skriva slutet. Under resan har jag lärt känna karaktärerna, upptäckt nya teman i berättelsen, sökt linjer och fullföljt dem. Jag har hållit Kim om ryggen, utsatt henne för konflikt, motstånd och smärta. Visat henne kärleken, eller om det är hon som själv hittat den.

Nu återstår det för mig att vänta. Vänta på besked. Upp till tre månader. Då är det nästa år, 2016, då lever jag i en vintermånad. Kanske blir det en frisk vinterdag i januari som jag för första gången någonsin får ett samtal från ett förlag. Kanske. Första gången någonsin.

Jag har skickat manuset till de två stora och till ett mindre. Funderar på om jag ska skicka till fler redan nu eller avvakta. Det är härligt att få mail från förlag, även om de är automatiskt genererade.

Har du en dröm, något du vill uppleva? Känns vägen dit lång? Börja ta ett första litet steg och om det känns bra ta ett till. Börja göra, i det lilla, så kanske du upptäcker att du vill låta det växa. Behöver du någon att hålla i handen så finns jag här med min blogg. Som inspiration och som exempel på en som gör, som försöker, utan att ha en aning om var det leder mig. Jag tänker att jag redan är i min dröm, att den började redan när jag uttalade den och att den blir så stor som det är tänkt att den ska bli. Men jag tänker inte vänta tills jag vet det, jag tänker leva i den redan nu.






  • Comments(0)//gabriellas.ordlycka.se/#post578