Gabriellas ordlycka

Gabriellas ordlycka

Om bloggen

En blandning av allt det som är livet, uttryckt i ord som blir ordlycka, ibland snubblande nära olyckan.

Musik & Människor

BlandatPosted by Gabriella Thu, March 24, 2016 18:10:26
I ett rum som sänkts i mörker tänds en lampa och en röst hörs. En sång, en beröring, flera sånger, drömmar, längtan, liv. Jag var en del av en magisk kväll i går när musikutbildningarna här i Örnsköldsvik gav konserten Musik & Människor. Studenterna har träffat flyktingar, lyssnat till deras berättelser och omvandlat dem till sångtexter och helt nya låtar.

Mitt i programmet en kör där deltagarna en och en steg upp på scenen. Några av dem stannade till vid en mikrofon, presenterade sig och delade med sig av sina drömmar. Drömmar som börjat gro i olika länder, men som nu av outgrundliga skäl finns sida vid sida här hos oss, i vår stad, i vårt land, vår gemensamma plats på jorden. Rakryggade, med röster som bar, ingen tvekan, drömmar som är möjliga. För mig var det kvällens finaste stund. Jag drömmer själv och vet att drömmar kan ta form om man vågar uttala dem.

Hos kören på scenen igår fanns så mycket mod och så mycket kraft. En glädje som fullständigt vällde ut över oss i publiken. En glädje jag inte trodde var möjlig att få se i de ansikten som är desamma som jag sett i nyhetssändningar. De tomma ögonen, tröttheten. Där fanns glöd och längtan nu. Lycka. Med en mörk ton i botten, en ton som aldrig lämnar den som sett, den som upplevt, den som balanserat nära undergång men överlevt. Ändå lycka, i den här stunden.

Det kan kännas stort att ta steget och faktiskt hjälpa, finnas nära, ta del av och dela med sig. Det kan kännas svårt. Jag försöker ta små steg. Jag skyller på att saker kommer i vägen, att jag har så mycket annat nära mig att ta ansvar för. Hittar ursäkter och skäms.

Men värmen i rummet igår tog mig ett steg närmare att ta ytterligare steg för att faktiskt göra skillnad. Det gjorde skillnad att jag fanns där, att jag var en del av publiken. Jag fick visa min uppskattning, ge av min kärlek och min respekt till våra medmänniskor. Så enkelt. Sitta ner, lyssna, ta in orden, berättelserna, försöka förstå. Så enkelt. Min applåd som ett tack tillbaka, min värme till de som vågar. De som står upp och sjunger på nyvaken svenska. De som berättar i musiktexter trots att det river i deras sårade själar.

Enkelt för mig, så oerhört svårt för dem.
Enkelt för mig.





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.